Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där!

Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!

Jag blev bjuden på min favvo resturang(Saffran i sundsvall) med mina barndomms vänner. Sandra, Anna, Ida- TACK!!! Det finns inga ord för hur glad jag blev! Det behövde jag!

kram!

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart!

Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!

Jag har startat en ny blogg i helgen. Syftet är att skriva om min personliga utveckling och nå ut till andra i liknande situationer. Ni får gärna följa mig på www.medberoendeochvuxetbarn.blogg.se

Jag säger det igen: Jag älskar var och en av er som är en del av mitt liv. Tack för att ni finns!

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Konstigt att vara 28 och skrivs vad som ska hända om jag dör? Kanske. Men hellre det än massor av funderingar som mina nära ska tampas med....Har ni skrivit det vita arkivet? Vad tänker ni om det?

När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap!

För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det. Vi fann varandra så fort och jag känner att jag ALLTID har dig vid min sida! Du är en sån fin människa som vill alla väl, du är snäll, omtänksam, ödmjuk och en väldigt bra lyssnare! TACK Sofia för att jag fick lära känna dig och ha dig som VÄN!

Och GRATTIS lilla erik som blir 5 måndader i morgon <3

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(

Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara tröstande, men som bara känns och gör ont. Istället kan jag säga att jag sörjer min PAPPA. Oavsett vad som varit så är han min pappa och vi har många fina minnen tillsammans.

Att hans sjukdom kom emellan många gånger är ju sant, men det är inte den sidan jag saknar och sörjer. Någonstans så försvinner även drömmen och hoppet om att det någon dag kommer att bli bra igen. Någon dag finns inte längre, utan just här och nu är det vi har.

Så det jag har är en fin familj som finns där för mig och som jag älskar oerhört mycket. Jag har en "ny" familj och släkt genom Daniel som betyder jätte mycket för mig! Jag har fina vänner som är som släkt för mig.

Jag har så mycket, det handlar bara om att väja mrig med tanken av att min livssituation är annorlunda NU...

Det är svårt att skriva, det blir så definitivt....Men den 27/4 somnade pappa in och fick frid. Det känns så overkligt, så konstigt att aldrig få se honom igen. Jag saknar och sörjer den pappa som fiskade med barnbarnen, som bakade och lagade mat åt alla. Smärtan känns olidlig, och däremellan känner jag inget alls- för overkligt och svårt att ta in. Idag berättade hav för Moa och då sa hon att morfar blir stjärna på himlen, en stråle i solen. Och tillsammans med Hobbe och mormor kommer de bli en stor familj igen.Jag hoppas innerligt det, älskade pappa & mamma. JAG SAKNAR ER!

Idag trycker jag på pausknappen och åker med Ida till Stockholm! Det ska bli så härligt att bara få vara med en god vän och ha tid för mig själv... Allt har rullat på så fort så jag hinner inte med mig själv och mina funderingar & känslor.

Så nu gör jag det, jag trycker på paus för en helg och tänker bara låta allt vara. Känns faktiskt bara skönt, inget stress, inget tvivel- bara skönt!

Om jag kollar tillbaka på hur jag varit så kan jag genast medge- vilket utveckling! Från att ha varit en tjej som inte alls kunde vara själv så älskar jag sällskapet av enbart mig själv idag. Samtidigt som jag kan se att en av mina positiva och starka sidor är att jag älskar att ha människor runt om mig!

Jag älskar att öppna upp mitt hem och välkomna människor- så ni vet att ni är alltid välkommen!!

I helgen har vi firat påsk med mina svärisar. Vi har avverkat utanför vårat hus för att se den fina utsikten som vi faktiskt har!

Det har varit en precis sån helg som jag behövde, bara vra hemma å äta massa gott tillsammans med nära & kära:)

På skärtorsdagen träffade jag min pappa. Jag åkte upp själv och köpte med mig en påskblomma. Vi fick en fin stund tillsammans även om han sov mycket av den tid jag var där. Nästa gång tar jag nog med mig Hugo så han får se vd han har vuxit:)

Det är många gamla känsor och minnen som dyker upp när jag åker till pappa. Jag passerar ju min uppväxtby där det finns MÅNGA fina minnen att ha kvar! Önskar jag kunde ha någon som knöt mig till Fränsta eller Rombäck... Vi funderar på att ta husvagnen till mina hemtrakter så jag får dela med mig av allt det fina till min fina familj i sommar!

Annars rullar livet på, det gör ju alltid det på något vis- oavsett vad som händer så stannar aldrig tiden, den rullar på som vanligt. Lite skönt att veta;)

Detsamma är väl när det gäller barns utveckling...

Hugo ska resa sig, krypa, gå, gå och GÅ!

Moa ska dansa, dansa, dansa och sjunga:D

Och jag? Ja, jag har ju mina barn;)